Välkommen till Ljungby kommun

Inte alla inom hälso- och sjukvården (vården) har anmälningsskyldighet utan
endast verksamhetschef där patienten är intagen. All personal inom socialtjänsten är dock anmälningsskyldiga om man tror att någon är i behov av god man. Detsamma gäller om en enskild redan har ställföreträdare, men inte längre har behov av det.

Vård och socialtjänst är också skyldiga enligt lag att lämna ut de uppgifter som
överförmyndaren behöver vid utredning.

Anmälningsskyldigheten är baserad på bestämmelser i socialtjänst-förordningen, hälso- och sjukvårdsförordningen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Anmälningsskyldigheten innebär att sekretessen bryts. Det gäller innehållet i anmälan om behov av en god man eller förvaltare samt när överförmyndaren begär upplysningar från nämnden. Överförmyndaren bestämmer själv vilka uppgifter som behövs från socialtjänsten. Det innebär att socialnämnden är skyldig att lämna ut begärda uppgifter , 16 kap. 10 § föräldrabalken.

Socialnämnden och hälso- och sjukvården har en anmälningsskyldighet i de fall personal ser att det föreligger behov av god man eller förvaltare. Anmälan ska göras på särskild anmälningsblankett. Det är inte tillräckligt att skicka in ett läkarintyg utan anmälningsblankett.

Överförmyndaren har då en skyldighet att utreda om det finns ett behov av god man/förvaltare eller inte. Den enskilde själv eller en anhörig till honom eller henne kan också ansöka om god man/förvaltare och överförmyndaren ska då yttra sig över en sådan ansökan och tingsrätten begär oftast också att nämnden ska inhämta uppgifter och läkarintyg.

Om nämnden efter en ansökan inte får in läkarintyg och uppgifter som styrker ett behov yttrar sig nämnden till tingsrätten och föreslår att rätten ska avslå ansökan då förutsättningarna för att god man/förvaltare inte är uppfyllda.

Utöver läkarintyg begär överförmyndaren oftast in uppgifter från socialnämnden genom att efterfråga en s.k. social rapport. I den sociala rapporten ska socialnämnden sammanställa alla de uppgifter som nämnden har kännedom om och som är av betydelse för att utreda behovet av god man/förvaltare.

Nedan finner du en checklista på hur du bör gå tillväga om du får en förfrågan om uppgifter från Överförmyndaren rörande god man eller förvaltare: 

Checklista för utlämnande av uppgift

Har uppgift; Om uppgift om den hjälpbehövande finns hos socialnämnden. 
• Skriv ett yttrande som innehåller de uppgifter som checklistan längst ner på sidan ”Uppgifter för anmälan/social rapport” innehåller 
• Tänk på att det tydligt skall framgå varför en person behöver god man eller förvaltarare.
• Skicka yttrandet till överförmyndaren

Har inte uppgift; Om uppgift om den hjälpbehövande inte finns hos socialnämnden. 
• Skriv ett yttrande där det framgår att socialtjänsten inte har några uppgifter om den hjälpbehövande. 
• Skicka yttrandet till överförmyndaren.

Uppgifter för anmälan/social rapport 
• ekonomiska förhållandena 
• bostadssituation 
• hälsotillstånd 
• ev. funktionshinder 
• social situation 
• hur personen fungerar i sin vardag; beskrivning genom att ge exempel där svårigheterna visat sig 
• har olika former av stöd föreslagits eller beviljats, hur har det mottagits och/eller fungerat. 
• varför den enskildes hjälpbehov inte kan lösas på annat sätt än genom att god man eller förvaltare förordnas t.ex. genom: 
- Fullmakt till anhöriga 
- Anhörigbehörighet enligt 17 kap föräldrabalken 
- Egnamedelsförvaltning med stöd av socialtjänstlagen 
- Personligt ombud 
- Att fakturor sätts på autogiro 
- Boendestöd enligt socialtjänstlagen 
- Kontaktperson eller ledsagare enligt LSS eller socialtjänstlagen 
- Budget- och skuldrådgivning

Kommer inte läkarintyg in tillsammans med anmälan kan överförmyndarnämnden förelägga hälso- och sjukvården att inkomma med detta. Blankett för läkarintyg finns på Socialstyrelsens hemsida www.socialstyrelsen.se i anslutning till HSLF-FS 2018:54. Tänk på att det enligt lag är tingsrätten som bedömer behovet av och beslutar om ställföreträdare och inte läkare!

Att intyga att en person inte förstår "vad saken gäller" innebär att han eller hon inte har förmåga att förstå och återberätta information. Kontakta oss gärna om du är osäker.

Läkarutlåtandet bör innehålla information om på vilket sätt läkaren har haft kontakt med patienten och ange:

• sjukdomstillstånd, psykisk störning eller annat liknande förhållande (diagnos)
• mottaglighet för att ta emot vård- och behandling från hälso- och sjukvården, vad som utgivits och vilka resultat det har givit.
• vad läkaren utifrån sin medicinska kunskap om funktionsnedsättningen eller sjukdomstillståndet vet om den enskildes förmåga att
• tänka, planera sin vardag
• hantera pengar och förstå pengars värde.
• hantera eventuell impulsivitet.
• förstå sin situation i förhållande till omgivningen
• ta emot stöd för att avhjälpa sina svårigheter
• kommunicera sina behov i förhållande till sin omgivning och till myndigheter.
• förstå konsekvenserna av sitt agerande till följd av sjukdomen eller funktionsnedsättningen genom en exemplifiering av aktuella och konkreta risker för den enskilde att hamna i t ex bostadslöshet, ekonomiska svårigheter eller annan utsatthet
• i övrigt svara för sin livssituation, samt
• hur läkaren i kontakten kunnat uppfatta att den enskilde konkret har brister i ovanstående

Det är också oerhört viktigt att det finns en samstämmighet i den lämnade beskrivningen i förhållande till de kryssrutor som fylls i ifråga om t ex den enskilde förstår vad saken gäller.

Att den enskilde förstår vad saken gäller innebär inte enbart att kunna bekräfta att han eller hon vill ha en god man utan kräver att läkaren gör en bedömning utifrån ovanstående redovisning att den enskilde dels har insikt om sin sjukdomsproblematik och de konsekvenser detta innebär, dels har en realistisk syn på hur det är lämpligt att agera i olika situationer för att tillgodose sina behov. Eventuella brister i förmågan ska ha koppling till det aktuella sjukdomstillståndet eller nedsättningen. Att intyga att patienten uppenbarligen inte förstår, innebär att läkaren på grundval av kontakt och inhämtade uppgifter, men utan vidare medicinsk utredning av t ex specialist kan göra bedömningen.

Vid ifyllande av kryssrutor, där läkaren finner att behov finns av stöd inom de områden där god man kan komma ifråga, ska läkaren endast kryssa i dessa om läkaren anser sig ha full kunskap om vad rollen som god man i de aktuella delarna innefattar. I annat fall måste läkaren inhämta sådana kunskaper som innebär att ett ställningstagande kan göras. Det kan ske genom kontakt med överförmyndar-nämnden. Det kan även inkludera annan kunskap om hur patienten faktiskt fungerar i sin vardag då läkaren inte har löpande kontakt med patienten. Sådan information kan inhämtas från anhörig som är medföljande vid besöket, från personal inom socialtjänsten m.fl. Vid frågan om sjukdomstillståndet eller funktionsned-sättningen sätter ned den enskildes kognitiva förmåga eller förmåga till att själv överblicka konsekvenser av sina egna handlingar är det viktigt att läkaren baserar intyget enbart till patentens egen berättelse.

Det är vidare fullt möjligt för läkaren att, då intygande svårligen kan ske utifrån hur kännedomen och kontakten med patienten sett ut, enbart välja att intyga om patienten förstår vad saken gäller. Frågan om vilka delar som patienten behöver hjälp med kan då hänvisas till överförmyndarnämnden.

Sker inte intygande i enlighet med ovanstående kan överförmyndarnämnden komma att förelägga läkaren att inkomma med förtydliganden ifråga om ovanstående.

I samband med att en enskild som har en god man förordnad uttrycker att han eller hon inte längre vill ha en god man har överförmyndarnämnden att ta ställning till att antingen upphöra uppdraget eller om det har framkommit omständigheter som tyder på att den enskilde behöver ha förvaltare, att utreda detta. Det kan vara så att överförmyndaren fått signaler från nuvarande god man om att huvudmannen inte har insikt i sina svårigheter och därför inte kommer att själv klara av att sköta sina angelägenheter.

För sjukvården kan det framstå som att intyg begärs av enskild i samband med utredning och beslut gällande upphörande av god man. Men utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet kan överförmyndaren ha fokus i sin utredning att utreda både frågan om upphörande och frågan om det finns behov av förvaltare.

Tingsrätten förutsätter att överförmyndaren genom att anmoda den enskilde att inkomma med läkarintyg faktiskt åstadkommer att så sker. En förutsättning för att det ska vara möjligt är då att någon inom hälso- och sjukvården och som har särskilda kunskaper om psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning kan utfärda ett intyg.

En svårighet som ofta uppkommer är att en enskild inte har haft kontakt med hälso- och sjukvården under en längre period och därför uppger att han eller hon inte ha några problem vad gäller psykisk hälsa eller funktionsnedsättning. I de fall hälso- och sjukvården inte utfärdar läkarintyg innebär det att överförmyndarnämnden inte kan visa på att det föreligger behov av t.ex. förvaltare och i vissa fall även att det inte längre föreligger förutsättningar för fortsatt godmanskap.

För att överförmyndarnämnden ska kunna göra en så bra bedömning som möjligt är det viktigt att din anmälan innehåller ett socialt underlag som beskriver huvudmannens situation och förutsättningar. Det sociala underlaget ska baseras på den kännedom anmälaren utifrån sin organisatoriska tillhörighet vet om den enskilde.

Någon ny utredning, som innebär nytt inhämtande av uppgifter, ska dock inte göras. Underlaget ska baseras på befintlig kännedom. Om anmälaren svarar tillräckligt utförligt på frågorna i blanketten räcker det oftast som underlag, men tänk på att följande har betydelse för av rätten till god man:

• Ekonomiska förhållanden med beskrivning av hur den enskilde har förmåga att hantera pengar, förstå pengars värde och t ex hantera impulser om det är aktuellt. Beskriv förmåga till konsekvenstänkande och eventuella konkreta risker.
• Bostadssituation och förmåga att förhålla sig till eventuellt andra boende i aktuell boendeform. Klarar sig den enskilde i aktuell boendeform och med ev. aktuellt stöd. Har den enskilde och socialtjänsten samma syn på behovet av stöd?
• Redovisning av eventuella funktionsnedsättningar och hur de påverkar den enskildes förmåga att hantera sin vardag vad gäller ekonomi, ta emot stöd från socialtjänsten och att i övrigt svara för sin livssituation.
• Social situation där beskrivning lämnas av hur den enskildes nätverk ser ut, förmåga att interagera i förhållande till socialt nätverk och i förhållande till personal och förmåga att upprätthålla relationer över tid.
• Namn och kontaktuppgifter till anhöriga och professionellt nätverk.
• Hur personen fungerar i sin vardag
• På vilket sätt personen saknar förutsättningar att själv ta ansvar för sig och hur hjälpbehovet ser ut. Beskriv eventuella konkreta risker om de nuvarande förhållandena får fortgå.
• Information om den enskildes inställning till att få en ställföreträdare.
• Om det finns eget förslag på ställföreträdare. I sådana fall ska kontaktuppgifter till personen finnas med.
• Varför huvudmannens hjälpbehov inte kan tillgodoses genom mindre ingripande åtgärder, såsom genom anpassning av befintligt stöd i förhållande till funktionsnedsättningen eller annat stöd med utgångspunkt från det behov anmälaren ser finns, eller genom att hänvisning till handläggare för att ansöka om annat stöd som bättre svarar mot den enskildes behov.

Om en person själv anser sig behöva hjälp av en ställföreträdare kan personen skicka in en ansökan direkt till tingsrätten. En ansökan kan också göras av personens närmast anhöriga eller överförmyndarnämnden. Ansökan skickas till tingsrätten i den kommun där personen är folkbokförd. Du som arbetar i socialtjänsten kan inte ansöka om ställföreträdare åt någon, men har som tidigare nämnts en skyldighet att anmäla behov av ställföreträdare till överförmyndarnämnden. Likaså verksamhetschef inom vården. När en anmälan har kommit in till överförmyndar-nämnden utreder vi behovet av ställföreträdare och skickar vid behov en ansökan till tingsrätten.

Bra att veta

Det är alltså skillnad på att ansöka om ställföreträdare och att anmäla behov av ställföreträdare. Ansökan från enskild skickas direkt till tingsrätten, medan en anmälan handläggs av överförmyndarnämnden innan den skickas till tingsrätten. Om en person behöver hjälp av dig som arbetar inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården att fylla i en ansökan om ställföreträdare, rekommenderar vi att du istället skickar in en anmälan om behov till överförmyndarnämnden. I många fall kan det annars ställas för höga krav på den enskilde själv i samband med att behovet utreds. Han eller hon behöver då själv driva frågan i högre grad jämfört med en anmälan då överförmyndaren i större utsträckning kan vända sig till anmälaren.

Anmäla behov av god man

När du som socialsekreterare eller verksamhetschef ska göra en anmälan om behov av god man ska du använda dig av blanketten Anmälan om behov av god man. www.ljungby.se/godman (e-tjänster och blanketter).

I största möjliga utsträckning är det bra om du som anmälare verkar för att den enskilde medvetandegörs om anmälan. Om hen samtycker till godmanskap kan hen skriva sin namnteckning för samtycke på blanketten. Det kan annars vara svårt för överförmyndarnämnden att i ett senare skede få in ett samtycke från den enskilde, vilket kan resultera i att anmälan avskrivs.

Om den enskilde inte uppfattas ha förmåga att avge samtycke ska det anges på blanketten.

Anmälan handläggs och utreds av överförmyndarnämnden som sedan avgör om nämnden ska ansöka om godmanskap eller förvaltarskap hos tingsrätten. Överförmyndarnämnden kan också välja att avskriva anmälan. Anmälaren får då besked om avskrivning av ärendet.

För att en person ska få en ställföreträdare, i form av en god man eller förvaltare, ska den enskildes behov av hjälp vara till följd av sjukdom, psykisk störning eller liknande som gör att personen inte kan bevaka sina egna intressen. Det ska finnas ett samband mellan den enskildes sjukdom eller tillstånd och behovet av hjälp. Den enskildes behov av hjälp ska heller inte kunna tillgodoses på mindre ingripande sätt.

För att en enskild ska kunna få en förvaltare krävs också att den enskilde uppenbart är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom. I många fall innebär det att det finns påtagliga risker för personen att skadas till hälsa och vad gäller sina tillgångar om denne inte får en förvaltare.

Fyra förutsättningar måste vara uppfyllda för att tingsrätten ska besluta om godmanskap:

1. Samtycke 
   När det gäller godmanskap ska den enskilde samtycka till att få god man. I de fall den enskilde är oförmögen att lämna sitt samtycke kan också godmanskap anordnas (underförstått eller hypotetiskt samtycke). I de fall den enskilde uttryckligen inte samtycker kan under vissa omständigheter förvaltarskap anordnas
2. Sjukdom
   Den enskilde ska på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande ha en nedsatt kognitiv förmåga.
   
   
3. Behov
   Den enskilde ska ha ett faktiskt behov av hjälp som inte kan tillfredsställas med en mindre ingripande åtgärd såsom anhörigbehörighet, fullmakt, socialtjänstens insatser eller hjälp av andra professionella aktörer.
   
   
4. Samband mellan sjukdom och behov
   Behovet måste också ha ett samband med den, på grund av sjukdom eller liknande, nedsatta kognitiva förmågan.

För att få förvaltare krävs förutom punkterna ovan att man är ur stånd att vårda sig själv och sin egendom. Förvaltarskap kräver till skillnad från godmanskap inte samtycke från den enskilde. Förvaltarskap ska inte anordnas om det är tillräckligt att den enskilde får hjälp av god man eller på något annat sätt. 

Godmanskap

Godmanskap är en frivillig insats som förutsätter samarbete, samråd och samförstånd mellan den gode mannen och huvudmannen. Ingen kan alltså få en god man mot sin uttalade vilja. En huvudman som har god man behåller sin rättshandlingsförmåga. Det innebär att personen fortfarande har rätt att till exempel ta ut pengar från sina bankkonton, ingå avtal och säga nej till olika insatser. Eftersom godmanskap bygger på samarbete mellan huvudmannen och den gode mannen, är huvudregeln att den enskilde ska lämna sitt samtycke till att få en god man. En person som inte uttryckligen motsätter sig, men saknar förmåga att lämna sitt samtycke, t ex på grund av demens kan också få god man.

Förvaltarskap

Förvaltarskap är en tvångsåtgärd som innebär ett stort ingrepp i den personliga integriteten. Det innebär att huvudmannen förlorar sin bestämmanderätt i de delar som förvaltarskapet omfattar. Det kan exempelvis innebära att huvudmannen inte kan ingå avtal och att förvaltaren bestämmer över huvudmannens ekonomi. Förvaltaren behöver heller inte huvudmannens samtyckte för åtgärder.

Tingsrätten är generellt försiktig med att besluta om förvaltarskap. Vid förvaltarskap ska behovet vara tydligt och väldokumenterat, och det är en förutsättning att personens hjälpbehov inte kan tillgodoses genom mindre ingripande åtgärder. Enbart allmänna påståenden om att samverkan mellan den gode mannen och huvudmannen inte fungerar är inte tillräckligt utan det krävs att det föreligger en konkret risk för skada för den enskilde t.ex. vad gäller ekonomi eller annan utsatthet då huvudmannen inte prioriterar sina basala behov.

När den enskilde har god man handlar den gode mannen på sin huvudmans uppdrag. Den gode mannen ska ses som ett administrativt stöd. Han eller hon ska i princip alltid söka huvudmannens samtycke i sitt uppdrag, om huvudmannen förstår vad saken gäller. Om huvudmannens tillstånd gör att han eller hon inte förstår vad saken gäller, till exempel gällande ekonomiska frågor eller vid en ansökan om insatser enligt socialtjänstlagen, SoL, eller lagen om stöd och service till funktionshindrade, LSS, så är det den gode mannen som ensam tar ställning och ansöker om insatser. Detta kan ytterst innebära att i de fall den enskilde uttryckligen säger att han eller hon inte vill flytta till en särskild boendeform så kan den gode mannen inte besluta om att den enskilde ska flytta mot hans vilja. Rent teoretiskt kan en god man om huvudmannen inte förstår vad saken gäller alltså göra en ansökan om en särskild boendeform, men insatsen kommer inte kunna verkställas om den enskilde uttryckligen motsätter sig att flytta dit.

Om någon har förvaltare har huvudmannen fråntagits sin rättshandlingsförmåga. Huvudmannen kan då inte ingå bindande avtal och därmed har förvaltaren även rätt att påtala när sådant ingåtts. Förvaltarskapet är många gånger även till för att skydda huvudmannen mot att andra människor utnyttjar honom eller henne.

Att vara ställföreträdare innebär en samordnande och administrativ roll och kan omfatta uppgifter som innebär att ”se till att”:

• Bevaka rätt genom att se till att huvudmannens rättigheter tas tillvara i
kontakt med myndigheter och samhället i stort. Men också genom att ta tillvara på huvudmannens intressen i samband med rättshandlingar, till exempel genom att ansöka om bidrag och insatser.

• Förvalta egendom genom att ta hand om huvud-mannens ekonomi och
tillgångar, till exempel genom att betala räkningar och göra upp en budget.

• Sörja för person genom att försäkra sig om att huvudmannen har tillräckliga insatser, bra omvårdnad och boende. Till exempel genom att ha kontakt med boende, vid besök hos huvudmannen eller i kontakter med huvudmannens nätverk.

Du kan få mer information om vad som kan ingå i uppdraget för en god man och förvaltare genom att klicka här. 

Det ingår inte i uppdraget att:

• Handla, städa, tvätta åt huvudmannen
• Montera möbler, hänga upp gardiner 
• Följa med vid läkarbesök och dylikt 
• Skjutsa huvudmannen till olika besök 
• Personligen hjälpa till med huvudmannens omvårdnad 
• Följa med på utflykter, resor och dylikt i t. ex. boendets regi 
• Personligen tillgodose huvudmannens sociala behov 
• Bestämma om medicin och vård 
• Bestämma om boende

Det är viktigt att notera att en god man eller förvaltare inte ska utses om  den enskilde på annat sätt kan få tillräcklig hjälp att sköta sina angelägenheter.

Mindre ingripande insatser kan till exempel vara:

• Hjälp från anhöriga eller närstående. Om den enskilde har förmåga att lämna sitt samtycke kan personen utfärda en fullmakt till en anhörig eller närstående, som då kan företräda den enskilde.
• Framtidsfullmakt kan komplettera fullmakt.
• Anhörigbehörighet. Om den hjälpbehövande personen inte har förmåga att lämna sitt samtycke har anhöriga enligt lag rätt att utföra rätts- handlingar som rör personens dagliga liv. Det kan exempelvis handla om att betala räkningar eller att ansöka om hemtjänst och korttidsboende. För mer info se www.swedishbankers.se
• Insatser från socialtjänsten. Om en person har en funktionsnedsättning kan denne ha rätt till insatser via socialtjänsten.
• Budget- och skuldrådgivning. Om en person har skulder eller behöver hjälp att se över sin ekonomi kan personen få råd och stöd av kommunens budget- och skuldrådgivning. Till exempel genom att lägga upp en budget, se över inkomster och utgifter, eller hjälp vid ansökan om skuldsanering. Du hittar mer information på kommunens hemsida.