För dig som är anhörig

Mindre ingripande insatser är åtgärder som kan hjälpa en person utan att behöva utse en god man eller förvaltare. Om en person förstår sin situation kan de skriva en fullmakt som ger en anhörig eller vän rätt att hjälpa till med ekonomiska och personliga ärenden.

En framtidsfullmakt skrivs medan den enskilde fortfarande förstår vad saken gäller och börjar gälla när denne inte längre förstår. Om ingen fullmakt finns kan anhöriga hjälpa till genom anhörigbehörighet.

Personer med stora skulder eller behov av hjälp med budget kan kontakta kommunens budget- och skuldrådgivare.

För att en person ska få en ställföreträdare, i form av en god man eller förvaltare, ska den enskildes behov av hjälp vara en följd av sjukdom, psykisk störning eller liknande som gör att personen inte kan bevaka sina egna intressen. Det ska finnas ett samband mellan den enskildes sjukdom eller tillstånd och behovet av hjälp. Den enskildes behov av hjälp ska heller inte kunna tillgodoses på mindre ingripande sätt.

Godmanskap och förvaltarskap kan innefatta tre delar: bevaka rätt, förvalta egendom samt sörja för person. Vilka delar som ingår i godmanskapet/förvaltarskapet baseras på den enskildes behov och kan variera över tid.

Fyra förutsättningar som måste vara uppfyllda för att tingsrätten ska besluta om godmanskap:

1. Samtycke
   När det gäller godmanskap ska den enskilde samtycka till att få god man. I de fall den enskilde är oförmögen att lämna sitt samtycke kan också godmanskap anordnas (underförstått eller hypotetiskt samtycke). I de fall den enskilde uttryckligen inte samtycker kan under vissa omständigheter förvaltarskap anordnas
   
2. Sjukdom
   Den enskilde ska på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande ha en nedsatt kognitiv förmåga.
3. Behov
   Den enskilde ska ha ett faktiskt behov av hjälp som inte kan tillfredsställas med en mindre ingripande åtgärd såsom anhörigbehörighet, fullmakt, socialtjänstens insatser eller hjälp av andra professionella aktörer.
4. Samband mellan sjukdom och behov
   Behovet måste också ha ett samband med den, på grund av sjukdom eller liknande, nedsatta kognitiva förmågan.

För att få förvaltare krävs förutom punkterna ovan att man är ur stånd att vårda sig själv och sin egendom. Förvaltarskap kräver till skillnad från godmanskap inte samtycke från den enskilde. Förvaltarskap ska inte anordnas om det är tillräckligt att den enskilde får hjälp av god man eller på något annat sätt.

I många fall innebär det att det finns påtagliga risker för personen att skadas till hälsa och vad gäller sina tillgångar om denne inte får en förvaltare.

Skillnaden mellan godmanskap och förvaltarskap är att en god man hjälper en person (huvudmannen) med ekonomiska och personliga ärenden, men huvudmannen behåller sin rätt att fatta beslut och har tillgång till sina bankkonton. Den gode mannen måste oftast få huvudmannens samtycke för att agera, särskilt om huvudmannen förstår vad saken gäller.

Rättshandlingar som utförs för den dagliga hushållningen, till exempel betalning av fakturor, anses huvudmannen ha samtyckt till när den huvudmannen samtyckte till godmanskapet.

Godmanskap bygger på samarbete mellan huvudman och god man.

Om huvudmannens samarbetsvilja brister kan det utgöra grund för upphörande av godmanskapet eller jämkning till förvaltarskap om det finns risk för att huvudmannen skadar sig själv eller sin egendom. Likaså kan förvaltarskap bli aktuellt om huvudmannen riskerar att utnyttjas av andra personer.

Förvaltarskap innebär att huvudmannen förlorar sin rätt att fatta beslut och inte har tillgång till sina bankkonton. Förvaltaren tar över ansvaret för att sköta huvudmannens ekonomiska och personliga ärenden och kan ingå bindande avtal och företräda huvudmannen i kontakt med myndigheter. Förvaltarskap syftar till att skydda huvudmannen från att utnyttjas av andra människor.