Gå till innehåll
2 driftmeddelanden

Invasiva växtarter

Invasiva främmande växtarter är växtarter som inte har sitt ursprung i den svenska miljön. Arterna har tagit sig hit med hjälp av människor, ofta i syfte att användas som trädgårdsväxter. Idag är arterna ett stort problem för den biologiska mångfalden då de tenderar att konkurrera ut våra inhemska växtarter.

Vissa av dessa arter kan även skada och skapa olägenhet för oss människor då de är giftiga eller luktar mycket illa. Eftersom det kan vara en lång och kostsam process att bekämpa invasiva främmande växtarter har det en negativ effekt på ekonomin.

Nedan finns information om de invasiva växtarter som är vanligt förekommande i Ljungby kommun, vad du kan göra om du ser en invasiv växtart och varför du inte ska kompostera växtmaterialet.

Hittar du inte den art du söker efter?

Läs mer om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplats, Invasiva främmande arter − djur och växter. Länk till annan webbplats.

Hantering av avfall från invasiva främmande växtarter

Invasiva växtarter och restavfall från dessa får inte komposteras utan avfallet ska hanteras på ett speciellt vis för att minska spridningsrisken. Enligt 15 kap. 26 § Miljöbalken får inget växtmaterial slängas i naturen, oavsett om det är invasivt eller inte.

Allt växtmaterial från invasiva växtarter ska slängas på Bredemad återvinningscentral i gula containrar som kommer vara uppställda bredvid återbruk och elektronik. I containrarna får endast växtdelar slängas och inga jordmassor, jordmassor får högst utgöra 5% av massan. Växtmaterialet ska ligga i förslutna kärl eller påsar och vara separerade från annat avfall när de slängs i containern.

Vid små mängder avfall från invasiva växtarter kan detta slängas i hushållsavfallet. Knyt två röda påsar runt växtmaterialet och lägg det i ett slutet sopkärl.

Transportera ditt invasiva växtmaterial säkert!

Transportering av invasiva växtarter ska ske med försiktighet, eftersom det annars är lätt hänt att de sprider sig under transporten. Växtmaterialet ska därför inte placeras öppet, exempelvis på öppna släp utan materialet ska transporteras i väl förslutna utrymmen så att växtdelar inte kan sprida sig under transporten. Vi användning av plastpåsar, bör dubbla plastpåsar användas och vara väl förslutna.

Jättebalsamin är med i EU:s förteckning över invasiva arter vilket innebär att det bland annat är förbjudet att plantera, sälja och medvetet tillåta arten att sprida sig. Jättebalsamin kan bli upp till 3 meter hög och bildar mycket stora bestånd. Den har grova men sköra stjälkar som kan vara något rödaktiga. Blommorna är rosa eller vita och hänger i knippen.

Växten är en av de invasiva växtarter som utgör störst problem i Sverige då den sprider sig snabbt och har ett övertag i konkurrensen med andra växter om pollinatörer. Detta gör att naturligt förekommande arter i områden där jättebalsamin etablerat sig pollineras mindre vilket resulterar i en minskad frösättning.

Jättebalsamin sprider sig genom att frökapslarna öppnar sig i en mycket hög hastighet vid beröring och slungar iväg fröna upp till fem meter. Den sprider sig också genom mänsklig aktivitet, främst genom förflyttning av och arbete med jordmassor där växten förekommer.

Läs mer om Jättebalsamin och hur du ska hantera arten på Naturvårdsverkets webbplats, Jättebalsamin (naturvardsverket.se). Länk till annan webbplats.

Jättelokan är precis som jättebalsamin med i EU:s förteckning över invasiva främmande arter. Arten kan bli till fem meter hög och har meterstora blad och en mycket stor blomställning med vita blommor. Växtsaften är fototoxisk, vilket betyder att saften i kombination med solljus kan ge upphov till svåra brännskador. Stammen är rödprickig, ihålig och mycket kraftig. Jätteloka är självpollinerande, vilket innebär att varje planta kan ge upphov till ett stort antal nya individer.

Jättelokans storlek gör att upp till 80% av solljuset absorberas, vilket resulterar i att annan vegetation blir kvävd och undanträngd. Därför har arten en omfattande negativ påverkan på sin omgivande miljö och den biologiska mångfalden.

Läs mer om jätteloka och hur du ska hantera arten på Naturvårdsverkets webbplats, Jätteloka (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

Parkslide innefattas inte i EU:s förteckning om invasiva främmande arter. Arten är dock mycket invasiv och orsakar stora problem i miljön och i trädgårdar. I Sverige finns endast honindivider dokumenterade vilket betyder att arten endast sprider sig via rotskott och inte genom frösättning. Parkslide har grova, ihåliga stammar som liknar bambu. Blommorna är vita och hänger i klasar. Artens rötter har visat sig kunna tränga igenom både vattenledningar och asfalt.

Parkslide sprider sig genom rotskott och skapar på så sätt stora bestånd som kan bli upp mot två meter höga. Arten är en mycket svårbekämpad art då den kan sprida sig med mycket små rotfragment. Arten har också visat sig reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta upp meterhöga skott från marken. Det är därför av största vikt att hantera växten mycket försiktig då en fel hantering kan leda till att den sprider sig i ännu större omfattning. Det är också mycket viktigt att man är medveten om omfattningen när man bekämpar parkslide då det krävs mycket tid och många år.

Läs mer om Parkslide och hur du ska hantera arten på Naturvårdsverkets webbplats, Parkslide (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

Gul skunkalla finns med på EU:s förteckning över invasiva arter. Arten kommer ursprungligen från Nord Amerika och är en flerårig örtväxt som sprider sig både via rötter och genom frösättning. Idag förekommer växten främst i mellersta och södra delarna av Sverige. Gul skunkkalla känns igen på bladen som kan bli upp mot en meter höga och en stor grön blomställning i form av en kolv som omsluts av ett stort gult blad. Växten luktar, precis som namnet antyder, mycket illa och blommar i maj månad.

Läs mer om gul skunkkalla och hur du ska bekämpa den på naturvårdverkets webbplats, Gul skunkkalla (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

Blomsterlupin finns inte med på EU:s förteckning om invasiva främmande arter. Arten har däremot en stark spridningskraft och växer vilt i större delen av landet där den tränger undan övrig vegetation. Blomsterlupin trivs i områden runt vägar och järnvägar där den i de flesta fall konkurrerar ut andra växter. Precis som jättebalsamin attraherar lupinen många pollinerare, vilket gör att de inhemska växterna inte pollineras i den grad de bör göras. Naturvårdsverket rekommenderar därför att man försöker hindra spridningen av arten när den upptäcks.

Läs mer om blomsterlupin och hur du ska hantera arten på Naturvårdsverkets webbplats, Lupiner - Blomsterlupin (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

Vresros etablerar stora snår som är mycket svåra att tränga igenom och tränger på det viset undan annan vegetation. Därför utgör arten ett hot mot den biologiska mångfalden. Vresros sprider sig mellan områden via frösättning och fröna ligger i det som kallas nypon. Varje nypon kan i sin tur innehålla upp mot 60 frön. Nyponen äts sedan av både däggdjur och fåglar vilket gör att fröerna kan spridas mycket långt både på marken och i luften. När arten etablerat sig i ett område sprider den sig även genom rotskott vilka kan skjutas upp ur marken långt ifrån moderplantan. Även små fragment av rötterna kan etablera helt nya bestånd av vresros.

Sjögull är en främmande art i våra vatten. Det är en vattenväxt som kan medföra en kraftig påverkan på ett helt ekosystem. Sjögull påverkar även friluftslivet genom att försvåra båt-, fiske- och badliv. Det är en mycket svår växt att hantera och få bort utan att öka spridningen. Ljungby kommun försöker hålla koll på om det upptäcks förekomst av sjögull i kommunen.

Om du misstänker att du hittat sjögull kontakta Länsstyrelsen via e-post kronoberg@lansstyrelsen.se och skicka gärna med en bild på växten samt koordinater om vart den finns. Det går även bra att anmäla på www.invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.. Läs mer om sjögull och dess förekomst i länet på länsstyrelsens webbplats. Länk till annan webbplats.

Hanna Palm Johansson

Hållbarhetsstrateg

Sidinformation

Senast uppdaterad:
25 oktober 2024