Uran förekommer naturligt i berggrunden. När uranet sönderfaller bildas andra radioaktiva ämnen, bland andra radium och radon. Radon är en radioaktiv gas som främst kommer från mark och visst byggnadsmaterial, till exempel blåbetong. Radon i hus kan komma från marken, byggnadsmaterialet eller vattnet.
Radon luktar inte, smakar inget och syns inte heller. Det enda sättet att ta reda på radonhalten är att göra en mätning.
Mätningen ska utföras under eldningssäsong (1 oktober - 30 april) för att vara tillförlitlig. Den vanligaste metoden är spårfilm. Du beställer radonmätare från ett mätlaboratorium och placerar ut dem enligt anvisningarna i minst två rum; sovrummet och det mest använda rummet förutom köket.
Enligt Strålskyddsinstitutets (SSI:s) metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder, ska mättiden vara minst två månader, ju längre tid desto noggrannare mätning.
Beställningen av radonmätare kan du göra på miljö - och byggförvaltningens expedition.
När mätningen är klar skickar du tillbaka radonmätarna till mätfirman tillsammans med ett protokoll som du fyllt i. Efter några veckor kommer sedan mätresultat med posten. Socialstyrelsen har fastställt ett riktvärde för radon i inomhusmiljön. Riktvärdet, som gäller i bostäder och allmänna lokaler, är 200 Bq/m3.
Radon i dricksvattnet
Radon i vatten påverkar oss genom luften, eftersom radon i vatten avgår till luften till exempel när vi duschar eller diskar. Detta bidrar till att radonhalten i luften ökar. Vi får ett tillskott till den årliga stråldosen av radon. Har man 1000 Bq/l i sitt vatten så bidrar det med cirka 100 Bq/m3 till inomhusluften vid normal vattenanvändning som disk, dusch, matlagning och så vidare.
Om du har frågor om radonsanering läs om det på Boverkets webbplats.